HEURISTISK hävris4tisk, äv. hä͡u-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(heu- 1836 osv. hev- 1799—1904)
Etymologi
[jfr t. heuristisch, eng. heuristic; till stammen i gr. εὑρίσκειν, finna; jfr HEURISTIK]
filos. o. pedag. om undersöknings- l. undervisningsmetod o. d.: som gm betraktande o. analys av ngt givet leder till konstaterandet (upptäckten) av ngt nytt (förut obekant); särsk. pedag. i uttr. den heuristiska metoden, undervisningsmetod vid vilken läraren, gm frågor som metodiskt fortgå från det enklare till det svårare, leder lärjungen att själv finna l. upptäcka kunskapsuppgifterna. En annan förmån, den man tillägger de rena mathematiska vetenskaperna, är det hevristiska i methoden. Höijer 2: 75 (1799). Analytisk (regressiv, hevristisk) method. Ribbing Log. 31 (1870). (Lagarna för riksspråket) rekommendera sig i allra högsta grad för hevristisk behandling. Beckman SvSpr. VIII (1904).
