SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HIERARK hi1erar4k, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. hierarch; av mlat. hierarcha, av. gr. ἱεράρχης, prästernas överhuvud, av Pseudo-Dionysius Areopagita användt ss. beteckning för biskop, av ἱερός, helig, o. -αρχης, ledare, styresman, avledn. av ἄρχειν, vara den förste, börja, leda, anföra (se ARKAISERA, ARKI-, ÄRKE-)]
1) (†) om ärkeängel. (Den) vingade Hierarken (dvs. ängeln Rafael). JGOxenstierna 4: 173 (1815; eng. orig. (Milton): the winged Hierarch).
2) (†) andligt överhuvud. Vexiö Stichts Hierarch och Biskop. Lund Olofsson Bet. A 2 a (1739). Biskopars och andra hierarchers begifvenhet på gods och välde. Reuterdahl SKH II. 2: 69 (1850). WoJ (1891).
3) (föga br.) anhängare l. försvarare av prästvälde; maktlysten kyrkoman. HSH 9: 106 (c. 1750). Många .. ansågo .. (J. O. Wallin) för en hemlig hierark, lönnhal och myndig på en gång. Böttiger 6: 56 (c. 1875). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content