publicerad: 1931
HISS his4, sbst.1, n.
Ordformer
(his 1802. hiss 1835 osv.)
Etymologi
mus. den med ett halvt tonsteg höjda tonen h; nottecknet för denna ton. Mecklin BegTonk. 14 (1802). Hiss. Namnet på den med ett kors företecknade noten h; förvexlas enharmoniskt med c. Höijer MusLex. (1864). BonnierKL (1924). — jfr DUBBEL-HISS.
-ISS. tonen hiss höjd med ett halvt tonsteg, dubbelhiss.
Spoiler title
Spoiler content