publicerad: 1932
HOGTORN l. HOFFTORN, n.
Ordformer
(hoff- 1525—1543. hogh- 1572)
(†) kränkning, oförrätt. Melkior wi[n]man ræchte hand[en] for (dvs. utfäste sig att böta) xij {marker} for th[et] hofftorn han giorde hans sc[re]dde[re]. OPetri Tb. 81 (1525; uppl. 1929). G1R 8: 116 (1532). LPetri ChrPina T 3 a (1572).
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content