HOPPACKA hω3p~pak2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(hop- 1743 osv. ihop- 1702—1912)
Etymologi
[till HOP, sbst.3 o. adv.]
(i fråga om bruklighet, särsk. i olika böjningsformer, jfr anm. sp. 1153) packa ihop, packa samman; särsk. till HOP, sbst.3 o. adv. I 4 b γ, II: sammantränga (på ett litet område), sammantrycka (till hård konsistens); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tillståndet att vara sammantryckt. KKD 12: 52(1702). 30,000 renar lära redan svultit ihjäl i Karesuando och Enontekis i följd af snöns hårda hoppackning. Malmbgt 1894, nr 18, s. 2.Hellström NorrlJordbr. 313(1917).
