SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOPPLA hop4la, interj.
Etymologi
[av d. hopla l. t. hoppla, trol. av t. hopp (se HOPP, interj.) o. lallordet la (jfr LA, interj.). Jfr Ideforss PrimInterj. 1: 239 ff. (1928)]
1) ss. äggelseord till människor l. (i sht) djur. ”Hoppla, alla mina hästar!” .. Han knallade med piskan. Didring Malm 1: 196 (1914).
2) ss. uttr. för munterhet o. glädje. Faderalla, dedadedalla, faderalla, hoppla läj! Bondeson Visb. 2: 415 (i visa sjungen av soldaterna efter hemkomsten från Danmark 1849). Hoppla, vi lever. OoB 1928, s. 393 (titel på en från t. översatt teaterpjäs Hoppla, wir leben). Bergman LBrenn. 215 (1928).
3) (mindre br.) ss. uttr. för förvåning l. överraskning. Hoppla, där ha vi hattasken! SD(A) 1929, nr 200, s. 1 (om överbyggnaden på Sthlms Stadsbibliotek).
Spoiler title
Spoiler content