HOPPLOCKA hω3p~plok2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(hop- 1779 osv. ihop- 1713—1856)
Etymologi
[till HOP, sbst.3 o. adv. I 4 b β, II]
(i fråga om bruklighet, särsk. i olika böjningsformer, jfr anm. sp. 1153) plocka ihop, gm plockning samla (ngt); ofta bildl.: med besvär l. på ett osystematiskt sätt (från skilda håll) samla (saker som icke höra tillsammans); äv.: på detta sätt framskaffa materialierna till (ngt), kompilera (en skrift o. d.). Ett och annat ihopplockat Bibelspråk. Swedberg Dav. § 38(1713). Vår framställning är hopplockad ur åtskilliga källor. Skogman Eug. 1: 63(1854). Efter ett kortfattadt: ”Tack, å ajös”! hade .. (Johan) snart sina få grejor hopplockade. Gellerstedt Gläntor 129(1909).
