SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOPPNING, sbst.2, r. l. f.; pl. -ar.
Ordformer
(-ening 1638. -ning c. 15951740)
Etymologi
[vbalsbst. till HOPPAS, sannol. efter t. hoffnung; jfr ä. d. haabning]
(†) hopp, förhoppning. UrkFinlÖ II. 1: 91 (c. 1595). Gick Jagh till segels medh godh windh och hoppning snart till mitt föresatte mål att komma. Gustaf II Adolf 487 (1621). Stiernman Riksd. 1410 (1662). (Jag har) med gladt mod satt mig med trollet i båten, i hoppning at ändteligen alt wäl ginge och den andra transporten omsider skulle följa. MStenbock (1713) hos Loenbom Stenbock 4: 299.
Spoiler title
Spoiler content