publicerad: 1932
HOP, sbst.3 o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1153):
(I 4 b α, II) HOP-STÅENDE, p. adj. (i fackspr.) med pluralt huvudord: som stå (tätt) intill varandra; förr äv. bot. om blomvippa: vars blomskaft sitta tätt intill varandra. Möller PrincBot. 30 (1755). Weste (1807). Än stå de (dvs. antennerna hos insekterna) tätt tillsammans vid basen och kallas hopstående (approximatæ), än äro de skilda åt (distantes). Thomson Insect. II (1862). VetAH XXXIX. 2: 126 (1905). —
-STÄLLA, -ning. (hop- 1815 osv. ihop- 1828. tillhopa- 1594—1893) ställa ihop, sammanställa.
1) till I 4 b α, ε, II: ställa (olika saker) tillsammans l. bredvid l. intill varandra (för att bilda ett helt därav); äv. bildl. Större frihet att hopställa orden i en ordning som förenar dem till behagligare samljud. Moberg Gr. 58 (1815). På andra sidan boningshuset ligga vanligen svinhuset och hönshuset, hvilka begge bestå af ihopställde pålar och bamburör. Gosselman Col. 1: 266 (1828). MeddSlöjdF 1899, 2: 22.
2) till I 4 b ε β', II: bilda l. åstadkomma (ngt) gm att ställa olika saker bredvid l. intill varandra l. gm att förena olika beståndsdelar; äv.: hopsätta; äv. med mer l. mindre abstr. obj. HSH 1: 48 (1594). Öfverens m. fl. (ord), hvilka redan genom sjelfva accenten utmärka, att de icke äro sammansatta, utan blott hopstälda. Rydqvist SSL 1: XII (1850). Vattenledningar för både varmt och kallt vatten finnas .. i alla hus i Ikao (i Japan), synnerligt konstlöst och lika billigt hopstälda af bamburör, men därför ingalunda mindre praktiska. Zilliacus JapSt. 85 (1896). 2NF 37: 1231 (1925). —
(I 4 b ε δ', II) -STÄMMA, v.1, -stämning. (hop- 1723 osv. ihop- 1708. ihopa- 1663—1680)
1) bringa (olika saker) i överensstämmelse l. samklang o. d. Block Progn. 144 (1708). Starka men dämpadt hopstämda (färg-)toner. Wettergren GvRosen 143 (1919).
2) (†) komma överens, befinna sig i samförstånd. Hjelt Medicinalv. 3: 489 (cit. fr. 1663). Stiernman Com. 4: 272 (1680).
3) (†) befinna sig i överensstämmelse l. samklang; passa ihop; överensstämma. Alt hopstämde till hans fördehl. Gyllenborg Andr. F 2 a (1723). (Jordaens o. Snyders hava ofta målat på samma duk). Lätteligen åtskiljas icke tvänne särskilde Konstnärer i dessa Taflor, så noga hopstämma i dem Natur och Snille. SP 1792, nr 38, s. 2. —
(I 4 b β, II) -STÄMMA, v.2 (hop- 1761. ihop- 1658—1709) (†) sammankalla. HTSkån. 1: 198 (i handl. fr. 1658). Almogen hopstämdes, troppar skickades kring de största soknar, at sammanhämta dem, som ej godvilligt kommo. Dalin Hist. III. 1: 247 (1761). —
(I 4 b ε, II) -STÄMMA, v.3, -stämning. (hop- 1797—1889. ihop- 1740) tekn. gm stämning (användande av stämjärn) hopfoga (olika föremål l. delar av ett föremål). Carlberg SthmArchitCont. C 4 a (1740). Ikonen (1889). —
-STÖTA, -ning. (hop- c. 1755 osv. ihop- 1664—1740. tillhopa- 1755) stöta ihop, stöta samman.
1) till I 4 b α, II: med en stöt komma tillsammans l. träffas; äv. allmännare: träffas, råkas. Humbla Landcr. 416 (1740). Uppgifterna om explosioner vid hopstötning af biljardbollar, förfärdigade af celluloid, kunna icke grunda sig på sanning. AHB 123: 65 (1885).
2) till I 4 b α, β, II: på ett olyckligt l. mindre lämpligt sätt komma att hopas l. att stå tillsammans; äv. bildl. Polyfem II. 28: 1 (1810; bildl.). Hopstötande omständigheter. Östergren (1927).
3) (†) till I 4 b γ, ε ε', II: stöta (ngt) så att det blir kompakt l. väl blandar sig (med ngt annat). Lijtet Salt och Pepar wäl ihop stött. Salé 100 (1664). Sjöberg Singstock 133 (1832). —
(I 4 b ε, II) -SUMMERA, -ing. (hop- 1832 osv. ihop- 1799) förena gm summering, summera (ihop); äv. bildl. Geijer (1799) i MoB 7: 7. Hvarje verkligt snilleverk har i sig något outtömligt, något som undandrager sig torr hopsummering; räkningen vill ej gå ihop. PT 1881, nr 53, s. 3. —
(I 4 b ε, II) -SURRA, -ning. förena (olika föremål) gm fastsurrning; iståndsätta (ngt) gm att fastsurra dess delar vid varandra; surra ihop. Hon .. betraktade manskapet, som med krökta ryggar lyftade vagnen, för att åter sätta det hopsurrade hjulet på axeln. Palmstjerna Snapph. 2: 230 (1831). Östergren (1927). —
(I 4 b ε, II) -SVETSA, -ning. förena (olika föremål) gm svetsning; iståndsätta (ngt) gm att svetsa dess delar fast vid varandra; svetsa ihop; äv. bildl.: fast förena. VetAH 1771, s. 213. Hopsvetsning af bleck om några mm. tjocklek kan .. åstadkommas för ungefär 1/10 af kostnaden för nitning. 2NF 34: 383 (1922). —
-SY, -ende, -ning. (hop- 1659 osv. ihop- 1672—1872. ihopa- 1654. tillhopa- 1751—1755) sy ihop.
1) till I 4 b δ, II: sy igen (ett hål, en rispa o. d.). VRydberg (1875) hos Warburg Rydbg 2: 296 (i bild). (Karolinen) såg de hopsydda risporna efter ett sabelhugg på ärmen. Heidenstam Karol. 2: 33 (1898).
2) till I 4 b ε, ε β', II: gm sömnad förena (olika stycken av tyg l. papper l. skinn o. d.); äv.: på detta sätt förfärdiga (ngt). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 144 (i handl. fr. 1654). 2NF 19: 776 (1913).
Spoiler title
Spoiler content