som hänför sig till l. är utmärkande för den romerske skalden Horatius († 8 f. Kr.). En Horazisk upflygt. Thorild Gransk. 1784, 1: 24. En Horatsisk finhet och ädelhet i berömmet. Franzén Minnest. 2: 56(1822). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 405(1915). — särsk. (föga br.) om översättning från Horatius. Ett par Horatziska öfversättningar medfölja ock. Hjärne DagDrabbn. 184(i handl. fr. 1805).
