SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HORMON hormå4n l. -ω4n, n.; best. -et; pl. -er, äv. = (NordT 1923, s. 585, SvD(A) 1926, nr 273, s. 9).
Etymologi
[jfr t. hormon, eng. hormone; av gr. ὁρμή, inre drift, till gr. ὁρμάω, sätter i rörelse]
fysiol. kemiskt retningsämne (avsöndrat gm inre sekretion) inom människo- l. djurkropp; äv. bot. om liknande ämne hos växt. 2NF 18: 737 (1912). I alldeles särskild grad betydelsefulla (för organismen) äro de ämnen (s. k. hormoner), som tillföras blodet från vissa körtlar. Wigert PsykSj. 1: 22 (1924). 3NF (1928). — jfr SEXUAL-, VÄXT-HORMON.
Ssgr (fysiol.): HORMON-AVSÖNDRING~020. Wigert PsykSj. 1: 25 (1924). —
-PRODUCERANDE, p. adj. NordT 1923, s. 585.
Avledn.: HORMONAL104, adj. fysiol. adj. till HORMON. Organismens hormonala jämvikt. UNT 1925, nr 8948, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content