[av t. hospiz resp. fr. hospice, av lat. hospitium (se HOSPITIUM)]
1) (numera föga br.) hospitium. På de bättre vägarna öfver Simplon och St Bernhards-berget (äro) hospicer .. inrättade för de resande. SvLitTidn. 1820, sp. 646. Styffe Un. 293(1867).
2) (i fråga om äldre samt österländska förh.) härbärge (för resande); värdshus. Waldenström Österl. 390(1896). (Den) 17 april 1289 köpte dominikanerna en egendom nära Söderbro, hvarest ett hospits skulle inrättas för dominikanerna från Sigtuna, när de voro i Stockholm. 2NF 27: 34(1917).
3) [efter motsv. anv. i t.] enkelt o. relativt billigt hotell (vanl. med i ngn mån religiöst betonad ledning). Hedenstierna Svenssons 158(1903). 2NF 36: 474(1924).
