HOSPITIUM hospi4tsium l. -spit4-, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
härbärge; numera bl. (i fråga om äldre l. utländska förh.) om härbärge (i sht vid svårframkomliga bärgvägar o. d.) som upprättats (ofta i kloster l. av klosterfolk) för mottagande o. bispringande av hjälpbehövande resande (i sht fattiga o. sjuka); jfr HOSPITAL 1, 2. Pfeiffer (1837). (Profeterna) drogo .. sig .. tillbaka .. till någon öken, som .. låg närmast deras hospitier. Agardh ThSkr. 1: 11 (1842, 1855). Till skydd för vägfarande och i synnerhet för sjuka uppfördes (under medeltiden) hospitier eller härbergen. Hildebrand KyrklK 60 (1875). BonnierKL (1924). SvD(B) 1931, nr 318, s. 3 (om Birgittahuset i Rom). — jfr MUNK-HOSPITIUM.
