SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUGGA hug3a2, v.2 -er, högg hög4, höggo hög3ω2, huggit hug3it2, huggen hug3en2, äv. huggde, huggt, huggd (Oxenstierna Vanderdecken 21 (1865: huggd, p. pf.), Wrangel SvFlBok 390 (1898: huggda, p. pf. pl.)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[liksom d. hugge efter eng. hook, haka (fast) (jfr HUK, sbst.1), med anslutning till HUGGA, v.1]
sjöt. fästa ett med en hake försett föremål i (ett annat föremål som är försett med) en kaus, ring, stropp o. d. gm att däri insticka haken; ihaka (en hake i ngt). Hugga en talja, ett skot, ett fall. Ekbohrn NautOrdb. (1840). En stor jernbult, försedd med ögla, genom hvilken flera af fartygets ginor voro huggna. Lind af Hageby Minn. 159 (1860). Hugg halstaljan. Oxenstierna Vanderdecken 22 (1865). Sedan kapell och beslag avtagits huggas fallen och skoten. IdrBibl. 12: 87 (1919).
Särsk. förb.: (sjöt.): HUGGA AN10 4. (föga br.) hugga fast, anslå (se d. o. 5). Lyft ut mastfoten och hugg an bommen. Oxenstierna Vanderdecken 149 (1865). jfr ANHUGGA.
HUGGA FAST10 4. med en hake fästa (ett block o. d. vid ngt). Stroppen (i blocket) .. har en hake hvarmed blocket kan huggas fast vid lasten o. s. v. Lavén Sjöv. 20 (1853).
HUGGA UR10 4. haka av l. ur. Oxenstierna Vanderdecken 49 (1865). Stenfelt Skepp. 69 (1903). Didring Malm 2: 284 (1915).
HUGGA UT10 4. (mindre br.) haka av l. ur. Timmermannen befann sig i (liv-)båten för att hugga ut taljorna. SD(L) 1898, nr 566, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content