publicerad: 1932
HULDING l. HULDNING, sbst.1, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(hulding 1654. hul(l)dning 1664—1749 (: huldnings-Eden))
Etymologi
(†) (högtidligt) svärjande av trohet åt en härskare, hyllning. MBiörnklou (1654) i SvMerc. V. 4: 184. 2RARP I. 1: 65 (1719).
Spoiler title
Spoiler content