SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUMANITET hum1anite4t l. hɯ1-, äv. 01—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. humanitet, t. humanität, fr. humanité, eng. humanity; ytterst av lat. humanitas (gen. -tatis), till humanus (se HUMAN)]
1) (i sht i fackspr.) egenskapen l. tillståndet att vara (en sann) människa; (sann) mänsklighet; jfr HUMAN 1 a. Broocman TyUnd. 2: 162 (1808). Genom att arbeta sig ifrån all nationel ensidighet till allmän humanitet. Snellman Stat. 29 (1842). Det mål, som .. kan sägas uttrycka grundtanken i Herders eget hela sträfvande, var humanitetens, det rent mänskligas förverkligande. Nyblæus Forskn. I. 1: 117 (1873, 1879). Vasenius Harm. 223 (1908).
2) sätt att tänka o. handla som präglas av förstående av o. medkänsla med andra människor, människovänlighet, välvilja; jfr HUMAN 2. (De utlösta fångarna) berömma Gabriel Posse för sin humanitet emot them. OxBr. 10: 108 (1628). På senare tider hafva stigande upplysning och humanitet i någon mån skingrat den rådande likgiltigheten med afseende på arbetarens bostadsfråga. NF 19: 323 (1895). SvD(A) 1929, nr 342, s. 4. — (†) Vij .. äre kompne till congress med Polackarne, huilken .. är väl aflupen, och med största enigheet och humanitet. OxBr. 3: 486 (1635); jfr 3.
3) (†) belevenhet; artighet, hövlighet; jfr HUMAN 3. Som alla de studier, som gå något långt ifrån Humaniteten eller mänskliga omgänget, icke äro allmänt älskade. SColumbus Vitt. 253 (c. 1678). SP 1792, nr 253, s. 1. Han deltog .. i alla sällskapsnöjen, spektakel m. m. allt med sin vanliga humanitet, artighet och glädtighet. CJDahl (1840) i KyrkohÅ 1909, s. 118 (om J. O. Wallin). Dalin (1852). FörklFrämOrd (1885).
Ssgr: (2) HUMANITETS-ANDA. Nutidens berömda humanitetsanda. TT 1874, s. 106. —
(2) -FRÅGA. NF 2: 661 (1877). Beredandet af undervisning och uppfostran åt samtliga döfstumma barn i vårt land är en humanitetsfråga af framstående vigt. FörfDöfstUnd. 1889, s. 26. —
-IDEAL. särsk. till 1. Sundberg Farl. 8 (1873). (Lessing) arbetade också på utvecklandet av detta humanitetsideal, som var den tyska klassicismens mål. Sylwan (o. Bing) 1: 497 (1910). —
(1, 2) -RELIGION. religiös uppfattning som mera utgår från känslan för människovärdet o. d. än från rent religiösa synpunkter. Denna starka, befriande humanitetsreligion, som vi känna från 1700-talet. Schück VLittH 1: 361 (1899). —
(2) -SKÄL. Av humanitetsskäl. Odhner i 3SAH 6: 89 (1891).
Spoiler title
Spoiler content