[jfr d. humple, t. humpeln; avledn. till sv. dial. humpa, skumpa, rida dåligt; möjl. samhörigt med SKUMPA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå haltande, linka; särsk. i förb. humpla ut10 4. Så humplade hon (i sina trånga kängor) förpinad ut genom dörren och över kyrkogården. Månsson Rättf. 1: 131(1916).
SAOB
