SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUNS hun4s, n.; best. -et.
Etymologi
[avledn. av HUNSA]
(nytt ord, vard.) skrupenser, bannor, ”skäll”, ovett. Didring Malm 2: 35 (1915). Även magistern har fått huns i sin da'r. NorraLatin 221 (1930).
Spoiler title
Spoiler content