SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HYALIT hy1ali4t, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. hyalit, eng. o. fr. hyalite; bildat år 1794 av den tyske mineralogen A. G. Werner till gr. ὕαλος (jfr HYALIN)]
miner. färglös, vattenklar, starkt glasglänsande varietet av opalen, glasopal. LittT 1797, s. 301. UB 3: 253 (1873).
Spoiler title
Spoiler content