HYDRAULISK hydra͡u4lisk l. -a͡ω4-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter t. hydraulisch, bildat efter fr. hydraulique, adj., l. lat. hydraulicus, adj. (se HYDRAULIK)]
1) tekn. o. fys. som hänför sig till l. har avseende på l. tillhör vattnets l. annan vätskas ledning gm rör l. kanaler o. dyl. l. (vetenskapen om) vätskors (i sht vattnets) jämvikt (tryck) l. rörelse. Hydrauliska försök. Berzelius ÅrsbVetA 1836, s. 52. TT 1877, s. 111. Dammar, kanaler, slussar och andra hydrauliska inrättningar anlades flera tusen år f. Kr. 2NF 19: 1016 (1913).
2) i sht tekn. (som åstadkommes med mekanisk inrättning) vars funktion grundar sig på teknisk tillämpning av lagarna för vätskors (i sht vattnets) jämvikt (tryck) l. rörelse; i sht i benämningar på mekaniska inrättningar. Hydraulisk broms l. kompressor (mil.), vid artilleripjäser använd apparat som har till uppgift att hämma pjäsens rekyl. Hydraulisk domkraft. Hydraulisk (lyft)kran. Hydraulisk press, press vars värkningssätt grundar sig på lagen om tryckets fortplantning i vätskor. Hydraulisk vädur, för uppfordring av vatten avsedd apparat, vars värkande kraft är den stöt som utövas av en i sin rörelse plötsligt hämmad vattenmassa, stöthävert. Hydrauliska machiner. DZHallman i SvMerc. IV. 1: 433 (1758) [jfr lat. hydraulicæ machinæ]. Hydrauliskt pressad rotting. NKKatal. 1903—04, s. 36. Hvarje station (på Londons ”tunnelrörbana”) har en trappa och två hydrauliska hissar. 2UB 9: 288 (1905). Hydraulisk (kraft-)öfverföring. 2NF 37: 618 (1925). — särsk. [ytterst efter gr. ὑδραυλικὸν ὄργανον] (förr) i uttr. hydraulisk orgel, förr äv. hydrauliskt orgvärk, den tidigaste formen av orgel, vari vatten tjänade att reglera o. sammanpressa luften, vattenorgel. PT 1758, nr 64, s. 3. 2NF 20: 867 (1914).
