HYDRERA hydre4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[efter t. hydrieren, förkortad form för hydrogeni(si)eren, till nylat. hydrogenium, väte (eg.: vattenalstrande), liksom t., eng. hydrogen, fr. hydrogène av gr. ὑδρο- (se HYDRO-) o. -γενής, adj. (jfr FOTOGEN)]
kem. förena (ämne) med väte; ofta dels ss. vbalsbst. -ing, dels i p. pf. ss. adj. Widman OrgKemi 123 (1895). Hydrerade naftalinkolväten. 2NF 37: 676 (1925).
