SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HYF hy4f, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. hyphe, eng. hypha, nylat. hypha, av gr. ὑφή, vävnad (se VÄVA)]
bot. hos svampar, ävensom åtskilliga alger: lång, ofta förgrenad cell l. cellrad som utmärker sig gm spetstillväxt; mycelietråd. Areschoug LbBot. 399 (1863). Lundström Warming 29 (1882). Svamparnes näringssamlande del, motsvarande de högre växternas rötter, stammar och blad, utgöras af fina långsträckta trådar, hyfer, sammanfiltade till en tät massa eller myceliet. OoB 1897, s. 69. — jfr LAV-, PRIMÄR-, SEKUNDÄR-, SVAMP-HYF m. fl.
Ssgr (bot.): HYF-CELL.
-GREN.
-TRÅD.
-VÄVNAD. Lundström Warming 36 (1882).
Spoiler title
Spoiler content