SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYMMEL hym4el, n.; best. hymlet.
Etymologi
[sv. dial. hymmel, fördöljande, hemlighet]
(i vissa trakter, vard.) vbalsbst. till HYMLA 1 o. 2: ”hymlande”. Atterbom 2: 44 (1827). Hymmel med sina verkliga åsigter. NordT 1889, s. 226. Det nykterhetspolitiska huttlets, hymlets och hycklets tid är förbi. DN(A) 1926, nr 285, s. 3. ST(A) 1931, nr 16, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content