HYPOKORISTISK hyp1okoris4tisk l. -åk- l. -ωk-, l. -kå-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. hypokoristisch, eng. hypocoristic, fr. hypocoristique, av gr. ὑποκοριστικός, smekande, förskönande gm en mildare benämning, till ὑποκορίζεσϑαι (se HYPOKORISM)]
språkv. om ordbildning: som gm ombildning (ofta förkortning) av det normala ordet avser att åt det därmed betecknade ge en förtroligare, intimare l. hjärtligare prägel; stundom allmännare, om ordbildning som har en dylik prägel utan att vara en ombildning av något redan förefintligt ord. Noreen VS 5: 390 (1909). De hypokoristiska bildningarna, en slags familjära smekformer framför allt av personnamn, äro omväxlande kortare än huvudordet eller utvidgningar därav. Danell SvSpr. 17 (1927). Bildningar .. som ha .. hypokoristisk karaktär. Hedström SydsmålFolkm. 1: 282 (1932).
