SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYPPJA hyp3ja2, v. -ade.
Ordformer
(hyp(p)- c. 1755—1921. höpp- c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. hyppja, eg.: hoppa; jfr nor. hypja, vippa upp o. ned, hoppa; till HOPPA, v.1]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) vara beskäftig (utan att egentligen uträtta ngt), fjäska. Schultze Ordb. 1937 (c. 1755). Colerici (i Norden) .. äro orolige och sprättande försökande och Hypjande. CAEhrensvärd Brev 2: 71 (1795). Almqvist Fattigd. 45 (1838). Hundens hyppjande och beskäftiga väsen. SD(L) 1900, nr 587, s. 6. Cannelin (1921).
2) (†) krusa o. fjäska (för ngn). Unga herrar, som hyppja för de fattiga flickorna, men gifta sig med de rika. Knorring Skizz. II. 1: 303 (1845). Dalin (1852).
Avledn. (till 1): HYPPJA, f. (†) kvinna som är beskäftig (utan att egentligen uträtta ngt). Schultze Ordb. 1937 (c. 1755). —
HYPPIG, adj., se d. o.
Spoiler title
Spoiler content