publicerad: 1932
HYSSJA hyʃ3a2, v.2, ngn gg HYSSA hys3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.).
Ordformer
(hysch- 1865—1892. hyss- 1889 (: hyssning)—1923. hyssj- (hysj-) 1840 osv. hössj- Ahlman (1872; med hänv. till hyssja))
Etymologi
1) frambringa ett ljud som liknar utropet ”hyssj” (”hyss”); särsk. om orre. Långt innan den första (orr-)tuppen hyssjande slagit till på mossen. Knöppel SvRidd. 12 (1912).
2) motsv. HYSSJ 1, eg.: med ”hyssj” (”hyss”) giva ngn en anmaning att vara tyst; tysta (på ngn), nedtysta; ofta för att uttrycka missnöje med ngt (i sht ngt som talas l. sjunges offentligt). (Folksången) söngs, men .. (det) hyssjades mycket. Liljecrona RiksdKul. 34 (1840). En blond fet herre hyssjar och säger Tst!! Engström 5Bok 58 (1910). Den lilla flickan .. skrek och slog och sparkade. Kattrinna hyssjade på henne. Lagerlöf Kejs. 26 (1914). SvD(A) 1929, nr 331, s. 30.
Särsk. förb.: HYSSJA BORT10 4. till 1: jaga bort under hyssjande; jfr HYSSJ 2. (Hon) skrämde sparfvarne och hyssjade bort dem. SvFolks. 433 (1849). —
Avledn.: HYSSJNING, r. l. f. ofta konkret.
1) till 1. Tscho-o-o-o! Ysch-h-h-h! ljuder .. från mossen orrtuppens utmanande, skarpa hyssjning. Knöppel SvRidd. 17 (1912). Johansson RödaHuv. 2—3: 280 (1917).
2) till 2. SvTyHlex. (1851). Åhörare, vilka med ursinniga applåder och starka hyssjningar underströko sina sympatier eller antipatier. Laurin 2Minn. 185 (1930).
Spoiler title
Spoiler content