[sv. dial. hångla, hangla, samma ord som HANGLA,eg.: ”hänga efter” ngn, vara efterhängsen; till stammen i HÄNGA; jfr HÅNGLA, v.2]
(numera bl. vulg.) bedriva närgången (o. handgriplig) kurtis; äv. i uttr. hångla med (ngn); jfr GANTAS,KURTISERA.Gref Almaviva, som är ledsen vid at hångla med alla Skönheterne här i negden. Pilgren FigBröll. 3(1785). Hon lät studentsnobben hångla, så länge hon kunde ha nytta av det. Ossian-Nilsson Barb. 284(1908). — jfr ÖGON-HÅNGLA.
