(numera bl. vulg.) närgången (o. handgriplig) kurtis; stundom bildl. CIHallman 57(1775). (Blomstermålningarna) äro dåliga! De äro ett hångel med färg. Engström 5Bok 82(1910). Jag vill ha slut på det fördömda hånglet med Melville. Grebst Året 114(1913). — jfr ÖGON-HÅNGEL.
Ssg (äv. anslutande sig till HÅNGLA, v.1):HÅNGEL-SJUK. (vulg.) lysten efter ”hångel”. Flickan är lite hångelsjuk, oss emellan sagdt. Nordström Landsortsb. 321(1911).
SAOB
