SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÅRDELIGEN hå3rdeli2gen, äv. HÅRDELIGA hå3rdeli2ga, förr äv. HÅRDELIG, adv.; superl. -ligst (†, Lucidor (SVS) 300 (1673)).
Ordformer
(haard- 1525. hard- 1526—1560. hoord- 1524. hord(h)- c. 1522—1561. hård(h)- 1526—1928. hår- 1594—1689. hårdelig(-) o. d. c. 1522—1928. hår(d)lig(-) o. d. 1594—1928. -lig 1555—1819. -lig(h)a 1524—1906. -ligan 1614. -lige c. 1522—1590 (: -ligie). -lig(h)en 1537—1928. -lighis 1546)
Etymologi
[fsv. harþlika, jfr fd. harthelekæ, ä. d. haardeligen, isl. harðliga; avledn. till HÅRD]
(numera bl. ngn gg starkt arkaiserande)
1) till HÅRD 2 e: obevekligt, omedgörligt. Koningen stelte sigh alt hordeliga. Svart G1 132 (1561).
2) till HÅRD 6: svårt, tungt; illa. For wor käre husfrugis skull, som nw är hårdeligen siwck. G1R 11: 224 (1537). I allmänhet betungades det Andeliga Frällsets Landt-Bönder .. hårdeligen. Botin Hem. 2: 105 (1756). Fennia XVI. 3: 131 (1761).
3) till HÅRD 8: strängt. G1R 2: 101 (1525). FörsprMal. (Bib. 1541). Then grymme Förföljelsen (mot de kristna) .. hämnade Gudh hårdeligen. Schroderus Os. 1: 135 (1635). Agar fader, eller moder, barn sitt så hårdeliga, at thet får död ther af; böte full, eller half mansbot, som saken är til. MB 30: 3 (Lag 1734). — särsk. (†) i fråga om yttrande: skarpt; äv.: spotskt. G1R 28: 431 (1558). Hvad det var, som föranlät .. folket at så hårdeliga tala emot Gud, finnes i samma Capitel (dvs. i Mal. 3) anfördt. Nohrborg 739 (c. 1765). Detta var dock kanske ej så illa menadt som det var hårdeligen sagdt. Svedelius Repr. 118 (1889).
4) till HÅRD 9: kraftigt, häftigt; äv.: tungt; äv. bildl. G1R 1: 209 (1524). The trengde sigh hardeligha medh wåld in på mannen. 1Mos. 19: 9 (Bib. 1541). Wår misgerning trycker oss hårdeligha. Psalt. 65: 4 (Därs.). Til absolutions ölet nekade Axelius hårdeligen, sampt alle hans landzmän. ConsAcAboP 1: 154 (1645). Jagh war medh dödzens snara / Omfattad hårdelig. Ps. 1695, 92: 3; jfr Ps. 1819, 223: 3. Svedelius Repr. 30 (1889). — särsk. i rent förstärkande anv.: häftigt, högeligen, mycket. Tå bleffwe wij alle hordelige bedröffwade. HSH 2: 11 (c. 1522). Biskop Göstaf .. begynte hårdelig klaga öfver then orät och öfvervold som honom .. skulle hafva skedt varit. LPetri Kr. 148 (1559). Svedelius Repr. 456 (1889).
Spoiler title
Spoiler content