SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄDELSE hä3delse2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(hädelse (-dh-, -lsse) 1541 osv. häd(h)ilse 1526)
Etymologi
[fsv. hädhilse, n. pl. o. f. sg.; vbalsbst. till HÄDA]
hädande; numera nästan bl. mer l. mindre konkret om ngt (i sht tal l. skrift) som utgör l. innebär ett hädande.
a) till HÄDA a. Sy, nw hördhen j hans (dvs. Jesus') hädilse, huadh synes idher? Mat. 26: 65 (NT 1526). Hädelse emot Gud består der uti, när man tillägger Gudi något otilbörligit, förringar hans fulkomligheter, talar spotskeligen emot honom och hans ord, eller tilägnar creaturen något, som Gudi allena tilkommer. Bælter JesuH 5: 197 (1759). Det (är) en hädelse i den engelska kritikens ögon att säga något .. vanvördigt om Boswell. Böök 4Sekl. 15 (1928). Hädelsen eller lusten att häda innebär ofta en liten rest av tro. Laurin 2Minn. 190 (1930). — jfr GUDS-HÄDELSE. — särsk.
α) (†) i uttr. tala hädelse (jfr b) l. hädelser, häda, tala smädligt. Och thet (dvs. vilddjuret) vplyffte sin mwn till ath tala hädhilse emoot gudh. Upp. 13: 6 (NT 1526). 2Kon. 19: 16 (Bib. 1541). Lind (1749).
β) (†) i uttr. av hädelse, av hädiskt sinnelag. Om någhen Biskop .. (eller) Präst .. håller sigh ifrån Ächtenskap .. förgätandes, at .. Gudh hafwer skapat bådhe Man och Qwinna: Vtan aff Hädhelse försmädher Gudz wärk: Han skall antingen bättra sigh eller blifwa affsatt. Schroderus Os. 1: 54 (1635; lat. orig.: blasphemans calumniatur opificium).
γ) (tillf.) konkret. Står det templet (dvs. Lunds domkyrka) qvar ännu? / Har ej Thor med himlaflamman / störtat hädelsen tillsamman? Tegnér (WB) 5: 179 (c. 1825).
b) (†) till HÄDA b: smädande, smädelse; smädeord, spefullt tal; äv. i uttr. tala hädelse (jfr a α). Ebr. 10: 33 (NT 1526). (Filistén) taladhe hädhelse til Jsrael. 2Sam. 21: 21 (Bib. 1541). (Parterna skola inför domkapitlet förmanas) til at undwijka flärd, lögn, bedrägerij och hädelse emot huar andra. KOF II. 1: 377 (1659). Ingen hädelse öfver min gode Georg. Jag försköt honom. Björn Pap. 46 (1794).
Ssgr: HÄDELSE-ORD. (†) ord som innebär hädelse; spefullt ord, smädeord, glåpord. LPetri Kyrkiost. 2 a (1566). Franzén Minnest. 3: 522 (1842). —
(a) -PREDIKNING. (tillf.) predikan som innehåller hädelser. Han .. hade hållit lidelsefulla hädelsepredikningar, uppbyggelsemöten om nedrivandets nödvändighet. Lindqvist Herr. 218 (1917). —
-SKRIFT. (†) skrift av hädiskt l. smädligt innehåll; smädeskrift. Prytz MBertilzdr A 2 b (1645).
Spoiler title
Spoiler content