SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄGNA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(hegn- 16371657. hägn- 16581727)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) hägna; avledn. av HÄGN l. HÄGNA, v.]
(†)
b) = HÄGN 1 b. Linc. (1640). En hägna af fögo wärde på öör och sandjord, ther ringa grääs wexte. Murenius AV 562 (1665).
c) i uttr. vara i hägna, = HÄGN 1 d α. Murenius VP 15 (1637).
Spoiler title
Spoiler content