publicerad: 1932
HÄGNA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(hegn- 1637—1657. hägn- 1658—1727)
(†)
b) = HÄGN 1 b. Linc. (1640). En hägna af fögo wärde på öör och sandjord, ther ringa grääs wexte. Murenius AV 562 (1665).
Spoiler title
Spoiler content