SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄLLEFLINTA häl3e~flin2ta, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet.: olika slag av hälleflinta) -or.
Ordformer
(häll- 1838—1846. hälle- (helle-) 1747 osv.)
Etymologi
[av HÄLLA, sbst.1 1 o. 2 (med anslutning till HÄLL, sbst.2 1 o. 2), o. FLINTA, sbst.]
geol. benämning på vissa inom urbärget förekommande, till de kristalliniska skiffrarnas familj hörande, neptuniska o. vulkaniska bärgarter; jfr FELSIT. Randig hälleflinta, med omväxlande mörkare o. ljusare småskikt. Porfyrisk l. porfyrartad hälleflinta, med inströdda större korn av kvarts o. fältspat: porfyroid. Wallerius Min. 92 (1747). (Med) Hälleflintor .. förstås i allmänhet makroskopiskt täta, väsentligen af qvarts och fältspat bestående lagrade bergarter. Hälleflintornas färg är mestadels mörkare eller ljusare brun eller brungrå, stundom nästan svart, någon gång rent grå. Deras brott är mussligt, flintlikt. Törnebohm Min. 96 (1887).
Ssgr (geol.): HÄLLEFLINT-ART. Wallerius Min. 92 (1747). —
-FORMATION. jfr FORMATION 2 a α. SD 1892, nr 327, s. 3. —
-GNEJS. benämning på en finkornig till nästan tät, vanligen glimmerfattig, ljus o. föga skiffrig gnejs. Holmström Geol. 60 (1877). Törnebohm Min. 95 (1887). —
-PORFYR. porfyrisk hälleflinta. JernkA 1828, Bih., Lex. s. 6. I s. k. hälleflintporfyrer ser man ”ögon” av fältspat och kvarts. Ramsay GeolGr. 1: 94 (1912). —
-SKIFFER. skiffrig hälleflinta (innehållande klorit). Holmström Geol. 61 (1877).
Spoiler title
Spoiler content