SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄLSING häl3siŋ2, sbst.2, förr äv. HÄLSINGE, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(hälsing, helsing 1832 osv. helsinge 17901866)
Etymologi
[bildat till sv. dial. hälse, halsband, till HALS. Fåglarna med detta namn ha en vit ring rundt halsen]
1) (numera föga br.) gåsarten Anser leucopsis Bechst., vitkindad gås, havregås. Geijer SvFolkH 91 (1832). Nilsson Fauna II. 2. 2: 271 (1834). 1Brehm 2: 507 (1875).
2) (i östra Sv.) namn på ettårig ejderhanne Möller (1790). FoFl. 1913, s. 79.
Spoiler title
Spoiler content