HÄMTE häm3te2, sbst.1, n.; best. -et; l. HÄMTA, r. l. f., vanl. o. numera bl. i pl. -or häm3-tωr2 l. -tor2, ngn gg -er32.
Ordformer
(häm(p)te (-e-) c. 1645—1896. hämta c. 1645. hämtor (-e-) 1712—1836. hämter 1756. hälmte Möller (1745, 1755; under dragée))
Etymologi
[sv. dial. hämte, hämter, ämter, emter (Götal.), hänte (Västergötl.; Hof DialVg. (1772)), helmter (Smål.), älter, elter (Skåne), motsv. d. emter, d. dial. äv. hælmter, ælter; hämte, sannol. den ursprungliga formen, är avledn. (med kollektiv bet.) av HAM (se HAMN, sbst.1) i bet.: hölje, skal; ett analogt fall föreligger i sv. dial. hämse, n., agnar, halmboss, till sv. dial., nor. o. isl. hams (till HAMN, sbst.1), fröskal, agn, fruktskida, svepeskål o. d. Formen hälmte(r) (varur dial. älter, elter utvecklats) synes bero på inflytande från HALM; (de dialektala) formerna utan h ha uppkommit i ssgr där första leden slutade på konsonant]
(i Götaland, starkt bygdemålsfärgat) agnar, halmstump, slösäd o. d. som vid tröskning l. kastning avskilts från den strida säden; med kollektiv bet. (i pl. såväl som i sg.). Vti Tröskningen skal granneligen tilsees at Agnor och hämpte flijteligen hwar för sig vhti särdeles Rum warda förwarade för Ökar och annor Booskap skul, hwilka the komma til nytta. IErici Colerus 1: 108 (c. 1645). Rothof 388 (1762). 12 L℔ Agnar eller hemtor. VexjöBl. 1838, nr 1, s. 3. GHT 1896, nr 60, s. 2. — jfr KORN-, RÅG-HÄMTE (-HÄMTOR).
Ssgr: A: HÄMT-KORG. (i Götaland, starkt bygdemålsfärgat) stor, rund korg med två grepar att bära ”hämte” i. De gröfsta korgarbetena, såsom kolfat, hemtkorgar, klädkorgar o. dyl. Cnattingius 73 (1875, 1894).
-SÅLL. (†) grovt såll l. rissel medelst vilket halmstump, tistelknopp o. annan grövre förorening skiljes från säden. Broocman Hush. 1: 78 (1736).
SAOB
