publicerad: 1930
HAMN ham4n, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Schroderus Os. III. 1: 11 (1635), Meurman (1846)); äv. (numera föga br.) HAM ham4, r. l. m.; best. hammen (Lundegård Prins. 196 (1889)).
Ordformer
(ham 1685—1929. hambn 1679 (: hökehambn)—1704. hamn 1582 osv. hampn 1526—1689)
Etymologi
[fsv. hamber, hampn, dräkt, utseende, skepnad, sv. dial. ham, hamm, hamn, fosterhinna, spöke, nor. ham, beklädnad, hud, gestalt, vålnad, isl. hamr, (ett djurs) yttre beklädnad, skyddsande, fylgia, d. ham, avdragen hud, fjäderbeklädnad, gestalt, fsax. hamo (i ssgr, t. ex. fedhar hamo, fjäderhamn), mnt. ham, hölje, hylsa, efterbörd, fht. hamo, hud, hölje, i ssgn līhhamo (se LEKAMEN), feng. hama, dräkt, hölje, ä. eng. hame, hölje, skinn, ä. eng. heam, fosterhinna, efterbörd; till den indoeuropeiska roten kam-, betäcka; besläktat med t. hemd, skjorta (jfr CHEMIS), o. KAMMARE. Formen hamn beror trol. på anslutning till en fsv. motsvarighet till isl. hǫfn, dräkt, kappa, äv.: hamn (se HAMN, sbst.3)]
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial., d., ä. eng.] (†) fosterhinna. Then Hampnen eller Hinnan som ett Hästföl födes uthaff. IErici Colerus 2: 339 (c. 1645). — jfr FÖL-HAMN.
2) (†) om skinn l. hud som omsluter en kropp. VetAH 1785, s. 116 (i fråga om en fisk). En eller annan upstoppad och illa tiltygad hamn af den senare (dvs. sjökon). Därs. 1794, s. 289.
3) gestalt, skapnad, skepnad; särsk., i fråga om primitiv åskådning, om den yttre skepnad som tänkes ss. hölje omkring själen, särsk. om djurskepnad som människor l. gudar stundom tänktes iföra sig; äv. bildl.; numera nästan bl. i uttr. skifta l. byta hamn, i framställning av primitiv åskådning samt i b. Mit .. ansichte är wanscapelighit wordhit, haffwer mist sin rätta hampn och fäghrind. OPetri MenFall M 1 b (1526). Christus Jesus .. än doch han war j gudz hampn, räknadhe han icke för rooff, gudhi jemlick wara. Filipp. 2: 6 (NT 1526; Bib. 1541: skepelse; Bib. 1917: Guds-skepnad). Oden flög .. upp, i en höks hampn. Verelius Herv. 152 (1672). Eder hårdhet har klädt af all mennsklig hamn. Knöppel Reg. 57 (1741). Redan han (dvs. satan) stod för Vladimirs bädd, förbytt i dess Faders / Väpnade hamn. Stagnelius (SVS) 3: 75 (1817). Trollen kunna skifta hamn och antaga skepnad af hvad som helst. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 19 (1863). (Hackspetten var) ursprungligen .. endast en ham för anden i det träd, i hvars stam han bodde. MeddNordM 1901, s. 186. — jfr BJÖRN-, DJUR-, FALK-, HÖK-, KVINNO-, MÄNNISKO-, TJÄNARES-, TROLL-, ÖRN-HAMN m. fl. — särsk.
a) (†) om konstgjord ”hamn”. Hwilkas Hampn (dvs. ”hamn” av spiritus familiaris) the giöra uthaff Solfwagarn, Sållebottnar och annat sådant mehra Lapperij, och läggia thet några Nätter uthi Jorden. IErici Colerus 2: 29 (c. 1645; i fråga om ”mjölkharar”). Velint, en Krypling, giorde sig en hamn af Fiädrar, hvarmed han flög ur sitt fängsle. Mörk Ad. 1: 445 (1743). — jfr FJÄDER-HAMN.
b) (numera bl. i vitter stil, föga br.) i utvidgad anv., om den yttre dräkt vari ngn uppträder, dräkt, klädnad, hölje, skrud; ofta i fråga om förklädnad l. utklädsel. I min tärnass hamn will iagh migh kläda. Asteropherus 50 (1609). Depositiones skole uthan någen styggh Hampn anstellas. Thyselius HandlLärov. 2: 51 (1637). Och störs han där, sin hvita ham / han skakar bort i moln från manken. Hallström Skogsl. 117 (1904; om björnen i ide).
c) [jfr lat. mineralia larvata ss. benämning på petrifikat] (†) om den yttre form som ett petrifikat har; äv. användt liktydigt med: petrifikat. En Mineralogus har nog af ett exemplar af hvartdera ämnet, som tagit an hamn af Växter och Djur. Cronstedt Min. Föret. 9 (1758). Blende har jag väl ej hittils funnit i djurs eller växters hamn, men understundom sitter det vid petrificater fastvuxit. Bergman Jordkl. 368 (1774).
4) (numera i sht i vitter stil) om en avlidens ande, vålnad, ”skugga” (dock utan biföreställning av ngt mörkt). UHiärne Vitt. 127 (1665). Ärans Gud! jag ser dit Tempel / Öpnadt för hans ljusa hamn. Kellgren 2: 262 (1780; i gravsången över Lejonhjelm). Se, högarnas famnar / upplåtas med dån, / och Fädernas hamnar / stå upp derifrån. Tegnér (WB) 2: 68 (1811). Den hvita hamnen af väpnarens aflidna ungdomsbrud visar sig i kyrkdörren och ropar (osv.). Ödman Hemma 163 (1896). — särsk.
a) med tanke på vålnaden ss. ett väsen utan kött o. blod. Han är mager som en hamn. Ihre (1769). Med lugn på skrynklig panna, / Men dödsblek som en hamn. Snoilsky 2: 64 (1881). Jag har känt mig som en ”ham” hela dagen, säger den lilla skinntorra och förskrämda fru E. DN(B) 1929, nr 327, s. 1.
b) (†) i bildlig anv.: ”skugga”, skuggbild. Skogekär Bärgbo Klag. A 3 b (1658). När Menskian hon är Dödh, så plä man sällan finna / En Hamn af denna (kroppens) Pracht. Achrelius Mor. A 4 b (c. 1690). Han afföll tydligen och snart var han endast en hamn af hvad han fordom varit. Wetterbergh Altart. 575 (1848).
5) (i vitter stil) i utvidgad anv., om person (som har ngt övernaturligt l. andelikt i sitt utseende): gestalt, skepnad, ”uppenbarelse”. I Dig, du bleka Hamn, min Glädie slocknad är. Frese VerldslD 126 (1726; om en död); jfr 4. Glimmande nymph! Blixtrande öga! / Sväfvande hamn på bolstrarna höga! Bellman 3: 248 (1790). Som Hebe, skön, en himmelsk hamn. Franzén Skald. 1: 135 (1824). Från vägg till vägg hans hvita ham / i bleka stålstick rider fram. Fröding Stänk 60 (1896; om Bonaparte).
Ssg: (3) HAMN-LÖPARE, äv. HAM-LÖPARE. [efter isl. hamhleypa] (†) person som färdas omkring i en annans hamn. Peringskiöld Hkr. 1: Dedik. a 4 b (1697). Mörk Ad. 1: 138 (1743).
Spoiler title
Spoiler content