HÄN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1982):
(2 b) HÄN-DOMNA. (i vitter stil, mindre br.) så småningom domna bort; nästan bl. ss. vbalsbst. -ande samt i p. pf. o. p. pr. Lovén Dante 2: Anm. 192 (1857). Ormens bett medför .. ett sömnlikt borttynande och händomnande. Cavallin (o. Lysander) 89 (1885). —
(1 a) -DRAGA, -ning. [jfr t. hinziehen] (†) draga l. föra (ngt ngnstädes); anträffat bl. i bildl. anv.: draga (ngt inför viss instans), hänskjuta (ngt till ngns avgörande). 2RARP 6: 630 (1731). Med nöje skulle (drottningen) gå Senaten förbi, om ärendet kunde händragas till hennes enskilta afgörande. Crusenstolpe Tess. 5: 338 (1849).
