publicerad: 1932
HÄNVISA hä3n~vi2sa, v. -ade; se för övr. VISA, v. vbalsbst. -AN (föga br., HSöderbergh i FrFilolFLd 1: 162 (1897), Wennersten NBokVisby 78 (1913)), -ANDE, -NING (se avledn.).
Etymologi
1) i förb. med obj. o. bestämning inledd av prep. till (l. häremot svarande adv.), eg.: visa (ngn l. ngt) hän (till ngn l. till ett ställe o. d.); numera bl. i bildl. l. överförd anv., särsk. med avs. på person: giva (ngn) anvisning på person till vilken l. på ställe o. d. dit han l. hon för visst ändamål har att vända sig. Hallenberg Hist. 1: 15 (1790; bildl.). Vem som icke omvänder sig, skall hänvisas till hälvetet. EWigström i Landsm. V. 3: 150 (1899). Infinner sig icke lärarkandidat vid det läroverk, till hvilket han blifvit hänvisad (för provår, så osv.). SFS 1905, nr 26, s. 6. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) giva (ngn) anvisning på vart han (hon) skall vända sig (för utredning l. prövning l. avgörande av ngt o. d.), överlämna (ngt till ngns avgörande l. granskning o. d.), hänskjuta (ngt till ngn l. till visst forum). (När äkta makar vilja skiljas, skall domkapitlet först söka åstadkomma förlikning) Men om thet ey winnas kan, hännwijsas the til werldzlig Rätt. Kyrkol. 16: 1 (1686). Krögers memorial blef .. hänvisadt till granskning af vissa deputerade. Malmström Hist. 6: 165 (1877). Riksdagsärendena borde för bättre utarbetande hänvisas till deputationer eller utskott. Hildebrand Statsförf. 548 (1896). De regler, .. som hänvisa mål till fastighetsforum. Kallenberg CivPr. 1: 485 (1918).
b) giva (ngn) anvisning (på viss urkund l. visst litterärt arbete) för erhållande av (närmare) upplysning(ar) o. d. Kempe Graanen 12 (1675). Den, som önskar några sådana (dvs. varianta läsarter), hänvises till Upsala-Editionen. Tranér Anakr. XVII (1833). (Den rådfrågade) ger .. dig antingen muntligt besked om saken, eller också hänvisar han dig till en bok. Schück o. Lundahl Lb. 1: 32 (1901).
c) med ledning av l. på grund av vissa kännetecken bestämma platsen l. tiden för (ngts) ursprung l. uppkomst; numera bl. (mindre br.) med sakligt subj. Man (kan) nästan .. hänvisa hvarje (”svensk”) sten (i det övriga Europa) till den trakt i Sverige, hvarifrån den (gm rullstensfloden) blifvit nedförd. Fries BotUtfl. 2: 46 (1847, 1852). Dess (dvs. Kellgrens ”tal om satirens vederstygglighet”) ojämna stil och illa underhållna ironi hänvisar det till Åbotiden. Sylwan Kellgren 14 (1912).
d) (†) ålägga (ngn att göra ngt). Gatu- och andre Tiggare .. (bliva) härmed alfvarsamligen hänviste, at nu straxt vid .. (stadens församlingars) Fattighus sig anmäla: blifvandes .. förbudne, at .. öfva tiggerie. PublFattige 8/8 1752, s. 3.
2) i förb. med obj. o. bestämning inledd av prep. till, äv. (i sht förr) på (l. häremot svarande adv.): giva (ngn) anvisning (på ngt l. ngn) ss. (enda) utväg l. möjlighet l. tillflykt o. d.; inskränka l. begränsa (ngn till ngt), bestämma (ngn för ngt); stundom närmande sig bet.: driva (ngn till ngt); i sht i uttr. hänvisad till (äv., i sht förr, på) ngt, begränsad l. inskränkt till ngt. Hoffmann Förnöjs. Föret. 3 b (1752). Ett dödt och till kathedren hänvist språk. Rosenstein 1: 202 (1790; om latinet). Det på sina egna tillgångar hänvisade Finland. Cygnæus 5: 203 (1860). Konstnärsbanan, till hvilken enligt allas omdöme hennes begåfning afgjordt hänvisade henne. Måås Huch LUrsl. 185 (1903). Tilltagande döfhet hänvisade henne allt mera på sig själf och sin egen inre värld. Flensburg (o. Collin) 19 (1904, 1915). Den icke själfhushållande befolkningen är för tillgodoseende af sitt behof af mjöl och bröd hänvisad uteslutande till (ransonerings-) kort. SvD(B) 1916, nr 353, s. 5. Det var .. deras begränsade resurser, som hänvisat dem till en smula oärlighet. Siwertz JoDr. 296 (1928).
3) (†) med obj. betecknande person l. tanke jämte bestämning inledd av prep. till: visa på (ngt för ngn), rikta (ngns tanke på ngt). Naturen sjelf gillar ej .. ärelystnad .., i det hon hänviser oss til vårt första inträde i verlden och til vår hädanfärd. Lantingshausen Young 1: 176 (1787). Åhörarens .. tanke bör hänvisas till det förflutna. Ödmann AnvSkrift. 19 (1822).
4) i förb. med bestämning inledd av prep. på, stundom (numera bl. i b) till (l. häremot svarande adv.): visa l. peka (på ngt l. ngn); särsk.: rikta l. fästa uppmärksamheten (på ngt), framhålla (ngt l. ngn). Höijer 3: 183 (1810). (Nero) hänvisade, då han väntade döden, på den ädle Memmius Regulus som den värdigaste att stå vid statens roder. Rydberg RomD 71 (1877). Å andra sidan hänvisas med rätta på den stora betydelsen af den grekiska arkipelagen för kulturens utveckling. EkonS 1: 210 (1891). — särsk.
a) språkv. med avs. på sin betydelse hänföra sig till ett föregående l. efterföljande huvudord; i sht i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: demonstrativ (l. determinativ), förr äv.: relativ. Moberg Gr. 300 (1815). Hänvisande (Relativa) (pronomen). Enberg SvSpr. 124 (1836). Löfgren TySpr. 48 (1885).
b) (i skriftspr., i sht fackligt) visa (på urkund l. litterärt arbete) ss. källa l. stöd l. hemul o. d., anföra ss. källa l. stöd o. d., åberopa. Dähnert (1784). Om förberedelserna till arbetet få vi hänvisa på utgifvarnes berättelse. Geijer I. 8: 41 (1833). Angående skälen för en ljudenlig språkbeteckning få vi hänvisa till A. Hazelii utmärkta arbeten. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885). Även här (i fråga om gillena) kan jag hänvisa på ett par följande uppsatser. Nilsson FestdVard. 27 (1925). Hänvisande till min skrivelse av den 22 ds bedes Ni godhetsfullt sända mig etc. SvD 10/7 1927, Söndagsbil. s. 4.
c) (mindre br.) rikta tanken (på ngn ss. upphovsman o. d. l. på ngt ss. förebild o. d.). Det sjutal, som beherskar den bibliska skapelsehistorien, .. hänvisar på kaldéernas veckoindelning. UVTF 12: 101 (1875). Cigoli .. sträfvade efter .. ett ljusdunkel, som hänvisar på Correggio. NF 20: 222 (1896).
d) (numera mindre br.) övergående i bet.: (hän)tyda l. peka (på ngt); äv. (i sht förr) i förb. med att-sats. På en grundlig och beståndande politisk förändring i Europa synas mig Tidens tecken hänvisa. Tegnér (WB) 3: 312 (1817). Allt hänvisar på, att jag är mycket sjuk. Lundgren Res. 302 (1875). Många drag i Fannydikterna hänvisa ock på något upplefvadt, ja nästan bevittnadt. Wirsén i 3SAH 2: 515 (1887). Rognvalds binamn (dvs. heiðum-hære) hänvisar (enl. Snorre) på en efter samtidens åsikt berömvärd livsverksamhet. PopVetAvh. 33: 14 (1910).
Avledn.: HÄNVISNING, r. l. f. vbalsbst. till HÄNVISA 1, 2, 4; äv. mer l. mindre konkret. Serenius Zz 1 b (1734). SFS 1905, nr 26, s. 6. jfr BESVÄRS-HÄNVISNING. särsk. i bok (skrift), om sats l. bokstav l. siffra o. d. varmed det hänvisas till annat ställe i samma bok (skrift) l. till källa o. d. Serenius Zz 1 b (1734). Hänvisningar till källorna äro under texten sparsamma, hvilket af forskaren måste anses såsom en förlust. Rundgren i 3SAH 2: 108 (1887). jfr KÄLL-HÄNVISNING.
-ord. språkv. om pronomen l. adverb som hänvisar på föregående l. efterföljande huvudord; jfr HÄNVISA 4 a. Thorelius SvSpr. 29 (1867).
-tecken. tecken varmed man från visst ställe i en framställning hänvisar till not o. d. Strömborg SvSprBeg. 15 (1857). SvTeolKv. 1928, s. 283.
Spoiler title
Spoiler content