HÄRV, sbst.2, r. l. m.?, anträffat bl. i sg. best. -en.
Ordformer
(harfv- 1685. härfv- 1705)
Etymologi
[nära besläktat med HÄRVA, v.2; möjl. utgörande det grundord varav detta v. är avledt, o. eg. identiskt med HARV, sbst.1?; l. blott fel för harveln resp. härveln?]
(†) eg.: härvel, haspel?; nystvinda, nystkrona. (Kvinnorna ha) mången pasma giordt, som sedan måste nystas / Af (dvs. från) härfwen, och ett kloot (dvs. nystan) af linet saman krystas. Spegel GW 120 (1685, 1705).
