HÄSTESTAD, m.; pl. -städer.
Etymologi
[fsv. hæstastadher (RegEcclAb. 465 (1457)); motsv. ä. d. hestestade, skyldighet att mottaga en häst för utfodring?; till HÄST o. STAD. — Jfr HÄSTESTÅND]
(†) = HÄSTESTÅND 1. Öpit breff för någre Arbogeborgere att vare frije för the hestestäder, som hade gongit aff the änger och en åker, som V. Nåd:te (Herre) haffver revoceret ifrå them och under Arboge gård. G1R 26: 766 (1556).
