[sv. dial. höfta, taga på måfå, avpassa ngt så nära man kan m. m.; till HÖFT, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på en höft bestämma (ngt), ungefärligen beräkna. Jag .. måste blott höfta efter den anvisning, som observationerna gåfvo mig. VetAH 1748, s. 172.Schultze Ordb. 1851(c. 1755). — särsk. (†) i uttr. gå på höftande, gissa sig fram. Gåå på höftende eller gisningh. RP 12: 262(1648).
Särsk. förb.: HÖFTA EFTER. (†) avpassa (ngt) efter (ngt), bringa (ngt) i ungefärlig överensstämmelse med (ngt). Eneman Resa 2: 167(1712). —
HÖFTA TILL10 4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ta till på en höft, göra en ungefärlig beräkning. VetAH 1770, s. 181.
