[sv. dial. hökanatt, natten som infaller natten till tredje dagen före jul, d. høgenatt, ytterst av isl. hǫkunátt, hǫggunátt, (enl. Snorre Sturlasson) benämning på den natt som i heden tid inledde julen i Norge; av hǫku-, hǫggu-, av ovisst urspr., o. nátt (se NATT)]
i fråga om förh. i Norge under heden tid, innan julen gm inflytande från kristendomen förlades till natten 24—25 december: benämning på den natt som inledde julen; i fråga om ä. förh. i Sverge efter nämnda tid, benämning på en natt infallande kort före jul, i allm. natten till tredje dagen före jul; jfr MODERNATT.Dalin Hist. 1: 166(1747). I Norrige kallades längsta natten Höko-natt, som inföll tre dagar för Juleafton. Lagerbring 1Hist. 1: 462(1769). Höknatten. EBrate i Landsm. 1911, s. 404 (överskrift).Höknatt och jul. NEHammarstedt i Fatab. 1911, s. 42 (överskrift).Höknatten är känd blott ur detta ställe (hos Snorre Sturlasson); hvad som berättas om den i Sverige och svenska skrifter, torde uteslutande bero på lärd tradition. Nilsson FolklFest. 156(1915). jfr: Hökanatt vocabatur a Borealibus festum, quod media hieme celebrabatur. Ihre(1769).
