SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IANSPRÅKTAGANDE ian3språk~ta2gande, n.; best. -et.
Etymologi
[av prep.-uttr. i anspråk o. TAGANDE, n.; jfr t. inanspruchnahme]
(i skriftspr.) förhållande(t) att ngn tager ngt i anspråk l. gör bruk av l. använder l. anlitar l. förfogar över ngt; jfr ANSPRÅK 5 c. BtRiksdP 1929, I. 11: nr 177, s. 4. Tiden för anslagens ianspråktagande. DN(A) 1931, nr 41, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content