SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IBIS i4bis, sbst.1, m. l. r.; best. -en (NF 7: 389 (1883) osv.), äv., i sht förr, i best. anv. utan slutartikel (Sylvius Mornay 383 (1674), Rebau NatH 1: 468 (1879)); pl. -ar (Meurman (1846) osv.), i sht förr äv. = (Lindström Bates 119 (1872), Rosenius Himmelstr. 258 (1903)).
Etymologi
[av lat. ibis, av gr. ἶβις, av egyptiskt urspr.]
individ l. art l. släkte av den till de storkartade fåglarna hörande underfamiljen Plegadinæ (Ibidinæ) av familjen Plegadidæ, ibisfåglar; särsk. om arten Threskiornis æthiopicus Lath. (Ibis religiosa Gray), helig ibis. Röda ibisen, fågeln Eudocimus ruber Lin. Svarta ibisen, fågeln Plegadis falcinellus Lin. Vita ibisen, fågeln Eudocimus albus Lin. Sylvius Mornay 383 (1674). Ibis var helgad hos de Egyptiske Prästerna, emedan han troddes kunna spå. Ödmann StrSaml. 6: 29 (1794). Här (dvs. i byn Gizeh vid Nilen) flyger ibis ännu öfver de tysta vattendragen i palmskogarna. Lundgren Res. 248 (1862). Krokodilerna och de heliga Ibis .. hafva för länge sedan lemnat den egyptiska Nilen. Rosenius Himmelstr. 258 (1903). — jfr SKARLAKANS-IBIS.
Ssgr: IBIS-FJÄDER. Spegel GW 243 (1685). —
-FÅGEL. fågel tillhörande den till de storkartade fåglarna hörande familjen Plegadidæ; i icke fackmässigt spr. äv. = IBIS, sbst.1; särsk. om den heliga ibisen. Ödmann StrSaml. 6: 24 (1794). Atterbom FB 195 (1818). 3NF (1929). —
-HÖVDAD, p. adj. (i sht i vitter stil) som har huvud som en ibis. 2NF 19: 208 (1913). Den ibishövdade (fornegyptiske) guden Thot. Funch Resk. 50 (1928). —
-SLÄKTE(T). om det (numera på flera släkten uppdelade) fågelsläktet Ibis Cuv., till vilket bl. a. den heliga ibisen hör. Ödmann Le Vaillant 2Resa 97 (1798). Carlson Fågl. 266 (1894). —
-ÄGG, n.
Spoiler title
Spoiler content