publicerad: 1933
IBIS i4bis, sbst.2, förr äv. EIBISK l. IBISK, r. l. m. l. f.
Ordformer
(eibisk 1628—c. 1645. eybisk 1578 (: Eybiskgräs). ibi 1685 (: Ibirotz blaad). ibich c. 1645 (: Ibichgräs). ibis(s) 1578 (: Ibis root), 1774 osv. ibisch 1578 (: Ibisch root)—1728 (: Ibischrot). ibisk 1640 (: Ibisk ört), 1643—1654, 1713 (: Ibiskroth))
Etymologi
[jfr d. ibisk, ä. d. äv. ybisk; av t. ibisch, eibisch, av lat. hibiscus, av gr. ἱβίσκος]
1) den till familjen Malvaceæ hörande växten Althæa officinalis Lin., alteaört, stor l. dubbel l. hög kattost; äv. om roten av denna växt; äv i uttr. vit ibis; numera bl. i ssgr. Eibisk sudin vthi Wijn eller Hanogzwatn, och thet druckit, helar alle Såår. Månsson Ört. 188 (1628). Hildebrand MagNat. 65 (1654). Sjöborg Sind 84 (1774).
2) i utvidgad anv., om vissa andra, till familjen Malvaceæ hörande växter; i ssgr; se IBIS-BLOMSTER, -ROS, -ROT 2.
(1) -GRÄS. (†) om de gröna delarna av växten Althæa officinalis Lin. Tagh .. Eybiskgräs och root en näffua full aff hwario. BOlavi 125 a (1578). Behm Läk. 18 (1648). —
(2) -ROS.
1) växten Hibiscus Rosa sinensis Lin.; äv. i uttr. kinesisk ibisros. HbTrädg. 7: 169 (1883). Svensson Kulturv. 229 (1893).
-ROT.
1) till 1: rot av växten Althæa officinalis Lin., altearot; äv. om hela växten; äv. i uttr. gemen ibisrot. BOlavi 115 b (1578). Dahlman Trädg. 94 (1728). Lindgren Läkem. (1902).
2) (†) till 2.
a) i uttr. buskaktig lusitanisk ibisrot, om växten Lavatera lusitanica Lin. Rudbeck HortBot. 6 (1685).
d) i uttr. gul ibisrot, om växten Sido Abutilon Lin. (Abutilon Avicennæ Gärtn.). Rudbeck HortBot. 6 (1685).
Spoiler title
Spoiler content