(id(h)k- (ijdk-) 1569—1892. ikk- c. 1695. -en c. 1580—1892. -in 1579 (: ijdkit, adv.), 1602— c. 1695. idk 1599—1653)
Etymologi
[fsv. idhkin, sv. dial. iken, ikjen; till IDKA.Formen idk är trol. en förkortad form av IDKEN,möjl. efter mönstret av sådana paralleller som ILSKo. ILSKENo. d.]
1) ivrig, nitisk; omsorgsfull, noggrann; flitig, trägen; om sak: som vittnar om omsorgsfullhet l. noggrannhet; numera bl. (bygdemålsfärgat, föga br.) i fråga om flit l. trägenhet i arbete; jfr IDKELIG 1, IDKESAM 1, IDOG 1o. 2. Johansson Noraskog 3: 183(cit. fr. 1587). The Grekiske Förstar (hava) warit snelle til rådz, och snare och idkne i gerningarna. AAAngermannus VtlDan. 338(1592). Blef han då efter noga och idken ransakning .. dömd. HSH 12: 195(1599). Girs J3 61(1627). Idken winner, och icke sticken. Grubb 378(1665). Inte häller var han nu så idken i arbetet som förr. Landsm. VII. 10: 9(1892). jfr: (Lat.) Valdé, admodum, vehementer, (sv.) Ganska ijdkit, hefftigt. VarRerV 68 b(1579). — särsk.
a) (†) i förb. med prep. efter, övergående i bet.: som fikar l. står efter (ngt), lysten l. fiken efter (ngt). Myket ogudachtigt och lättfärdigt sälskap blefve så idkne efter hvars mans äre och liflåt, at the gåfve sigh ingen ro hvarken natt eller dagh. RA I. 2: 321(1569).
b) (†) i fråga om bön o. d.: enträgen (jfr 2); jfr IDKELIG 1slutet, IDKESAM 1slutet, IDOG 1slutet. Efter theres underdånige ödhmiuke och idkne bön blef bevilliget (osv.). RA I. 3: 94(1593). BtÅboH I. 4: 42(1628).
SAOB
