SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IDKNAD, m.; äv. IDKNA, m. l. f.?
Ordformer
(idkn- 16221668. ijdkn- (iidkn-) 16351683. -na 16581668. -nad(h) 16221638. -nat 16351683)
Etymologi
[till IDKNA, v.]
(†) motsv. IDKNA, v. 1.
1) arbete; göromål, sysselsättning; jfr IDKA 1. Annerstedt UUH Bih. 1: 188 (i handl. fr. 1622). Substituter (dvs. vikarier) .. som med sin wäl mente iidknat ju till thz högsta sig beflijtat i sitt embete. VDAkt. 1683, nr 174; jfr 2.
2) flit; jfr IDKA 1. Lärdom af idkna; men Wijsdomen aflas i Lärdom. Stiernhielm Herc. 418 (1658, 1668). Dens. Vt. (1658, 1668).
3) förhållande(t) att ngn utövar ngn klandervärd värksamhet; jfr IDKA 1 e. The som .. slå sitt Sinne på sådan Girigheets Idknat. Schroderus Os. 1: 835 (1635).
Spoiler title
Spoiler content