SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IFRÅGA- ifrå3ga~.
Etymologi
[ssgsform till förb. i fråga (se FRÅGA, sbst. 5 b—d, f—g, 7 b)]
i ssgr.
Ssgr (i sht i skriftspr.): IFRÅGA-KOMMA, v. [jfr t. in frage kommen] komma i fråga; jfr FRÅGA, sbst. 5 d. Dalin (1852). Ifrågakommer omröstning (i sociala rådet), skall den .. verkställas öppet och efter hufvudtalet. SFS 1912, s. 1003. De, vilka önska ifrågakomma vid befattningens tillsättande. Därs. 1920, s. 1504. särsk. (numera bl. i juridisk l. kameral stil) i p. pf.: avsedd, åsyftad; ifrågavarande. SPF 1822, s. 68. De båda för den ifrågakomna tjänsten utgifna afhandlingarna. SvLittSällskFinl. 1885—1910, 2: 21 (1910). Kallenberg CivPr. 446 (1918).
-STÄLLA. [jfr t. in frage stellen]
1) (numera knappast br.) = -SÄTTA 1; jfr FRÅGA, sbst. 5 f. Den ifrågaställde reformen. Oscar I Straff 142 (1840). (Bopp) ifrågaställer ett annat ursprung (beträffande ordet tusen). Rydqvist SSL 2: 569 (1860). BtRiksdP 1894, I. 1: nr 19, s. 20.
2) (numera mindre br.) = -SÄTTA 2; jfr FRÅGA, sbst. 7 b. Tiden 1848, nr 214, s. 1. Kommissionens protokoll .. äro .. ojusterade, hvadan deras tillförlitlighet kan ifrågaställas. Beskow i 2SAH 43: 218 (1867). Östergren (1928; angivet ss. mindre br.).
3) (†) i p. pf.: ifrågavarande. AdP 1800, s. 168. Vid i frågastälte tilfälle. TörngrenMål. 88 (1801).
-SÄTTA, -ning.
1) framställa (ngt) ss. en möjlighet att taga under övervägande; bringa på tal, föreslå; jfr FRÅGA, sbst. 5 f. Det kan ifrågasättas, huruvida icke en förändring borde vidtagas. Tegnér (WB) 7: 415 (1833). En stor kongress, som var ifrågasatt, kom icke till stånd. Svedelius i 2SAH 55: 153 (1878). SvD(A) 1932, nr 75, s. 3.
2) draga i tvivelsmål, uttala tvivel om; betvivla; (förklara sig) vara oviss om; jfr FRÅGA, sbst. 7 b. Den Nya Lagstiftningen i Snillets Verld, Något litet i fråga satt. Leopold (1792; titel). Har man en gång börjat fråga, så stannar man sällan, förrän man ifrågasätter det heligaste. Rydberg Ath. 217 (1859). Aulén AllmTron 67 (1923).
-VARANDE, p. adj. som det är tal om, som saken gäller, som är för handen, föreliggande; jfr FRÅGA, sbst. 5 g. AdP 1789, s. 840. Åsigter sådana som de ifrågavarande .. skulle naturligtvis äfven finna motståndare. Tegnér (WB) 3: 154 (1817). PT 1911, nr 198 B, s. 3. särsk. (mindre br.) i mera pregnant anv.: som är under diskussion l. övervägande o. d. Den länge ifrågavarande bibel-öfversättningen. Fryxell i 2SAH 21: 50 (1841). Den här ifrågavarande arbetshypotesen. Nilsson PrimKult. 13 (1923).
-VORDEN, p. adj. (†) som kommit på tal, nyss omtalad, ifrågavarande. SPF 1824, s. 322. Ifrågavordne Samojeder .. bilda .. en öfvergångslänk emellan de Tymska .. Samojederne i söder och de Kasymska i norr. Castrén Res. 2: 67 (1845).
Spoiler title
Spoiler content