SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IGÅNG- igoŋ3~.
Etymologi
[ssgsform till förbindelsen i gång (se GÅNG I 2 f, 6, 9 a α, β, γ, 11 c, e, f, g, h)]
i ssgr: i gång; i drift.
Ssgr: IGÅNG-BRINGA, v. (†) laga att (en industriell anläggning o. d.) kommer tillstånd (o. börjar drivas). Hvar och en (må) med .. trygghet .. vinlägga sig om Bergverks uptagande och i gång bringande. Bergv. 1: 631 (1723). BL 11: 256 (1845).
-DRAGA, -ning. tekn. o. sport. gm dragning å vevaxeln igångsätta (en motor), pådraga. Igångdragning på kvarts hvarf. Nerén HbAut. 1: 144 (1911).
-HÅLLANDE, n. (föga br.) (en anläggnings) hållande i drift l. i gång. Till hyttebrukets vederbörliga igånghållande. NoraskogArk. 4: 198 (1713).
-KÖRA, -ning. särsk. tekn. sätta (en maskin l. en anläggning o. d.) i funktion. Kraftverket påbörjades i juni 1905 och igångkördes i juli 1907 samt utvidgades 1915—16. 2NF 33: 556 (1922). DN(A) 1931, nr 7, s. 1.
-SMIDA, -ning. (numera föga br.) metall. påbörja smidet vid (en nyanlagd färskningshärd). Under Februari och Mars månader igångsmiddes 1 2-forms-Lancashirehärd vid Ludvika och 1 dito vid Fagersta. JernkA 1859, s. 230. Därs. 1885, s. 384.
-SÄTTA, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content