publicerad: 1933
IKA, v.; ipf. -te.
Etymologi
(†) vara i ständig (ivrig) värksamhet, sträva, ”stå i”; jfr FIKA, v. 2. Mig ijkte, fijkte foot ok hand / jag öste, höste, kastad Ankar. Columbus Ordesk. 43 (1678; uppl. 1908).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content