ILLEGITIM il1egiti4m l. 01— (illeschiti´m Dalin), adj. -are. adv. -T. Anm. Förr användes ngn gg ss. adv. det lat. adv. illegitime, t. ex. BtÅboH I. 7: 43(1635).
Etymologi
[jfr t. illegitim, ä. eng. illegitime, fr. illégitime, ävensom eng. illegitimate; av lat. illegitimus, av in- (se IN-, pref.2) o. legitimus (se LEGITIM)]
eg.: olaglig, lagstridig; äv. allmännare: oberättigad; otillåten. Pfeiffer(1837). En .. uppdelning (av en dikt i partier vid diktanalys), som i sig själf kan tyckas pedantisk, behöfver icke vara illegitim, om den tjänar till utredning och klassifikation af de estetiska intrycken. Böök SvStud. 83(1913). — särsk.
a) som icke uppfyller de lagliga fordringarna på äkta börd; äv. i förb. illegitim börd, oäkta börd; äv. bildl. Illegitima barn, oäkta barn. (Bärgskollegium behandlar) de brukspatroner som olyckligtvis råka ega stångjernshärd inom bergslag, såsom näringens illegitima barn. Geijer I. 8: 244(1838). Bastardsträng (på heraldisk sköld) .. utmärkande illegitim börd. Granfelt Vap. 4(1889). Grimberg VärldH 3: 256(1928).
b) [överförd anv. av a] bot. om pollinering o. befruktning hos växter med ”heterostyla” blommor: som sker mellan ståndare o. pistiller av olika höjd; äv. om pollen: icke härrörande från ståndare av samma höjd som den pistill som det pollinerar. BotN 1869, s. 71. Hos A(r-jona) tuberosa fanns på de stora märkena mest illegitimt pollen. Därs. 1915, s. 202. Befruktning efter illegitim och autopollinering. Därs. 1924, s. 403.
Avledn.: ILLEGITIMITET, r. l. f. [jfr t. illegitimität, fr. illégitimité, ävensom eng. illegitimacy] sbst. till ILLEGITIM;vanl. till a. Pfeiffer(1837). Dalin(1852).
